Stöd Djurens Rätt!

måndag, mars 01, 2010

Alice och Doris

Jaha, här gick jag i min naivitet och trodde på fullt allvar att Mars var en vårmånad, men icke sa nicke! Full snöstorm, regn och slask i ett.

Men skit i det tråkiga vädret, för idag hade jag tänkt skryta om mina otroligt begåvade, vacka, söta, underbara, keliga och icke rökande råttor! Vi börjar med Alice!


Lilla Alice är pigg och glad om dagarna, kanske lite väl pigg. Deras vanliga öppettider brukar vara från kl 6 på kvällen till ungeför kl 8 på morgonen, men Alice har en tendens att tvinga sig själv att vara vaken på förmiddagen oxå, för gud hjälpe om hon skulle missa något spännande. Hur vet jag att hon tvingar sig att vara vaken? Kanske för att hennes ögon är på väg att slutas hela tiden och så fort jag lämnar rummet går hon och lägger sig (och när jag kommer in igen kommer hon ut). Hon är mycket social och tycker om att sitta på min axel när jag går runt i lägenheten. Liter reserverad för andra är hon, men inte rädd. Hon tycker även om att lukta folk i ansiktet.

Lilla Doris är mysig och snäll för det mesta, men vaktar sitt revig noga. Ibland kan det vara ett helt helvete att ge dom mat, eftersom hon försöker bita mig när jag ska ta deras skålar, och det är inte smånyp heller. Hon drar sig inte för att hugga hål i fingrarna på en! Men så fort hon är ute är hon hur go och snäll som helst (även om man ändå undviker att ha sina fingrar för nära hennes mun). Visst naffsar hon i en, men det är bara lite pyttenaffs som jag tror att hon gör för att se hur jag reagerar. Hon är betydligt lugnare än Alice och tillåter att man klappar henne, vilket Alice inte har riktigt tid med. Hon älskar att sitta i knät och bli matad. Faktiskt så gillar hon mat väldigt mycket, så främmlingar har hon inga problem med så länge dom är villiga att mata henne med nåt gott.

Haha, ja mina råttor är för härliga! Bra husdjur för nattugglor. Dåligt husdjur för den som är lättväckt. Hm, en sak jag faktiskt inte förtår är att många tycket att deras svansar är läskiga, dom är ju varken nakna eller slämmiga. Dom är faktiskt ganska mjuka och lena, lite som sammet. Till och med mamma, som tycker om mina små råttor i övrigt, ogillar deras svansar. Antar att det är ett av livets mysterium som jag aldrig kommer att få svar på.

Nåja, för tillfället tror jag att jag har skrytit av mig tillräkligt! Stort tack till Linnea som gav upphov till det briljanta ordet "sötboll".

Tjao!

3 kommentarer:

Holger sa...

Hej!
Riktiga små personligheter verkar det som:-)
Undras hur det hade gått om de fått träffa några andra råttisar?
Gillar bilderna!

zephreX sa...

Åh så söta bilder du har gjort och jag gillade hela inlägget :D

Jessica sa...

De är så söta så man får hål i tänderna. Men bara yttliga hål som man inte behöver bedövning till. Också får man en rolig leksak när man är klar. Fan att inte man får det längre när man varit hos tandläkaren, jäkla rasister!